Och så har man börjat igen...
Men känns toppen!
Skönt att få skriva av sig lite :)
Sjukdomen har gjort sig påmind igen, denna gången har den satt sig på lungorna...
Hög kortisonkur är ordinerad och jag knaprar och knaprar... Inne på andra dagen nu och än har den inte riktigt börjat ta sig men snart förhoppningsvis... Det är tufft!
När man ligger där på britsen på akuten är det många tankar som florerar i huvudet... "Vad händer nu?" är den vanligaste... men ändå är jag den som slarvar med mediciner och låter detta på något sätt hända...
Och så kom domen: Mina lungor ligger och gnuggar sig emot varandra, skapar en reaktion som bildar vätska i lungorna... SLE har angripit mina lungor ännu en gång... När läkaren säger till mig att:
"- Jessica, du får inte slarva med tabletterna och sprutorna, för du har en aggresiv sjukdom som måste bromsas" så är det som att det går in i ena örat och ut genom andra... Har hört det förut... men det hjälper liksom inte... Men igår när jag låg där blev jag faktiskt rädd... jag blev rädd för att dö...
Doktorer och familj har varit på mig tidigare ang rökning tex men har inte lyssnat... Men nu så är det färdig rökt... Det är inte värt det! Ska jag fortsätta få problem med det organ som ger min kropp luft, som ger mig liv, får det faktiskt vara bra nu...
Men vill bli frisk! Tråkigt att ligga här hemma, tråkigt att inte kunna göra något utan att smärtan tar över... Och så fasansfullt långtråkigt att bara vara själv :( Till och med Diesel har gett upp mitt sällskap! Han vet att han inte får någon uppmärksamhet, så han bryr sig inte längre om mitt framåt hasande...
Det gör inte saken bättre att det bara är 6 dagar kvar till jul...
Nä, får väl försöka vila lite till... iaf ta det extra lugnt...
Hade tänkt göra lite mozartkulor där jag nu sitter vid köksbordet i köket, men allt är sådana stora projekt i mina ögon just nu och jag försöker verkligen (hur konstigt det än låter) ta vara på varenda gnutta luft jag har i lungorna och bruka dem väl...
Kärlek till er alla
Ta hand om er och varandra...